Lontra

Min katt försökte precis klättra upp för väggen!
Sött retard!

Sitter och väntar på bussen, det är kväll, på väg hem från jobbet. Det är rätt tomt runtomkring och så ser man en man, som tagen ur en dålig film. Klädd i beiga smala kostymbyxor, en urtvättad ljusgul skjorta och de typiska runda glasögonen. En man runt 40 år kanske.

Man sitter på bänken och känner sig helt slut efter ett kvällspass, vill helst bara försvinna men så ser man hur ett par ben går fram och tillbaks, fram och tillbaks. Man kollar upp och ser hur mannen i de fula kläderna från en gammal film går runt och kollar på en.

Snälla, låt bussen komma!

Bussen kommer, man går på längst bak. Det är nästintill tomt förutom en kille som sitter i ena hörnet. Sätter mig så att man åker baklänges, tänker att mannen förhoppningsvis inte gick på bussen. Men där kommer han i alla fall och sätter sig vid en. Inte bredvid men på sätet där åker åt sidan, alldeles vid mina knän.

Jag kollar reflektionen i fönstret och ser att han kollar på mig. Hela tiden. Tills bussen börjar åka mot bron, över till Hisingen, då sträcker han på sig, kollar panikartat ut genom fönstrena och hans blick skriker "vart fan är jag på väg?!?".

Så han trycker på stopp och går av vid backaplan, jag kollar ut för att se vart han tog vägen när bussen börjar rulla men han står kvar. Står och stirrar med halvöppen mun rätt in på mig.

Usch, han kändes som en sådan som hade kunnat döda en utan att någonsin bli misstänkt. usch usch usch!