Lontra

Anledningen till varför jag gråter av glädje: 

jag slutatde jobbet, gick mot vagnen, vagnen var tidig, hann precis, går på, sätter mig, och så reser sig folk och säger att det är biljettkontroll, "helvete, glömde plånboken och busskortet hemma...", skickar ett sms. en kille kommer fram, jag visar smset, han säger att det inte gäller, jag bryter ihop totalt. han frågar efter id, har ingen eftersom plånboken är hemma han frågar om pers.nr och såntskriver det på en botlapp, jag gråter, ursäktar mig för att jag är trött och vill hem, frågar hur fan det är tänkt att jag ska hinna smsa när vagnen är tidig och jag inte ens hunnit stå på hållplatsen innan den kommerhan säger att han förstår att det är jobbigt, men att han tyvärr inte kan göra något, han ber mig skriva på och ger mig boten på 1200. Han säger att jag kan överklaga. han reser sig och går mot sina kollegor, jag sitter kvar och gråter för att jag är trött och argspårvagnen närmar sig centralen, han kommer fram och frågar vart jag ska av, "här" säger jag och han säger, "bra då kan vi gå av tillsammans så kan jag prata med dig" "men jag måste springa till bussen" säger jag"okej, men vi kan ställa om bak i vagnen" vi ställer oss längst bak och så pratar han om att det är andra som också fått lappar, han sträcker fram handen eftet min bot och tar tillbaks denjag blir så glad att jag kramar honomvi går av och han säger att han tror på mig och det i vanliga fall inte skulle hjälpa, han frågar om vart jag jobbar, och saäger att han begåg tjänstefel och jag står och gråter av lycka och säger tacksen springer jag iväg till bussen Han tog tillbaks boten, jag älskar den människan!!